Tom Skogman är uppvuxen i Närpes och Stockholm, men bor numera i Ulrikasborg tillsammans med sin familj. Han jobbar som aktieanalyschef på Carnegie Investment Bank och reser mycket i arbetet. Familjen är ändå högsta prioritet.
Till familjen hör frun Christine, sonen Hugo, 11 år och dottern Wilma, 9 år. Eftersom Tom har växt upp som enda barnet, betyder det mycket för honom att vara “fler”.
– Familjen betyder gemenskap, att jag har någon att spegla mitt liv i. Att se barnen växa, och stöda dem, ger mening till mitt liv.
För några år sedan märkte Tom att det var utmanande att få arbete, barnens hobbyer och familjeliv att gå ihop. Tom tog då initiativ till att starta en barnkör i Andreaskyrkan och är fortfarande körens samlande kraft och stöder dirigenten. Han kom också på idén att börja körövningen med matgemenskap.
– På det sättet slår vi två flugor i en smäll: familjerna får komma till ett dukat bord direkt efter arbete, dagis, förskola, skola och eftis och barnen får sjunga tillsammans.
Ambitionen är att barnkören ska vara ett alternativ till hobbyer som snabbt blir för krävande och allvarliga. Den ska vara en plats där barnen lär sig musicera, bygga relationer och uppträda, men också känna att det är roligt i kyrkan.
Varför engagerar du dig i församlingen?
– Jag uppskattar att lyssna på välgenomtänkta predikningar. Att stötas och blötas kring existentiella frågor hjälper mig att hålla huvud och värderingar sunda i en komplicerad värld. Det gör mig också gott att umgås med människor jag inte annars skulle träffa – det blir en gemenskap, en utvidgad familj.
Vad vill du föra vidare till dina barn?
– Det är en rikedom att få växa upp i en församlingsgemenskap. Vi kan ju inte skydda våra barn
från allt ont, men det är viktigt att de får känna att Gud älskar dem precis som de är och att det finns
ett tryggt gäng runt dem. Många blir antagligen goda vänner livet ut. Så gick det för mig.
Har du ett motto som leder dig genom livet?
– “Sanningen ska göra dig fri” tycker jag om. Förlåta är något man gör för sin egen skull, även då det inte är möjligt att försonas. Förlåtelseprocessen börjar med att få ljus på sanningen.
